2011-12-30

I väntan på Godot

Nä, inte riktigt, men i väntan på att åka in till frisören ska jag bara lägga in några rader här. Vill önska alla som brukar titta in här Gott slut och gott nytt år.
Tror det är 6+1, plus en är tjejen nere i Götet som brukar undra om jag är sjuk om det drar ut på tiden mellan inläggen ;)

Vi firar nyår som tradionen bjuder med våra vänner Anne och Ingemar. De har önskemål om bastu så bastu får det bli. Innan vi lögar oss ska vi förbereda maten tillsammans och duka så att allt nästan är klart när vi rena och fina kommer ut ur duschen efter bastubadet. I år är det ingen snö att rulla sig i men det blir nog bra ändå.

Menyn vi gemensamt bestämt blir:
Räkcoctail med granatäpple
Serranolindad oxfile med rosmarin
Snabb cheesecake

Rosevin till förrätten, något gott rött till huvudrätten och sen har jag ett marsala hemma som kan gå ner till efterrätten.

Fast vi ska börja med lite rosebubbel och salta tilltugg medan vi förbereder. Bubblor, även om det inte är de äkta kan vara spännande innan man kliver in i bastun. Återkommer med effekten av tilltaget :D

Nu ska jag iväg. Lev väl och lev nu.

Kram till alla

2011-12-17

Musikalitet

Min systers kommentar på förra inlägget kom mig att minnas en jul för 25-26 år sen. Yngste sonen, då 3-4 år, satt i köket och pysslade medan jag stod vid diskbänken och rullade köttbullar. Jag hade satt på ett kassettband (det var ff vinylen och kassettens tid) med julmusik och sjöng med där jag kunde och lallade med i övrigt. Redan i unga år hade jag fått höra att jag egentligen inte ska ge mig på den sortens övningar men när man nu gillar att sjunga så är det inte helt lätt att hålla igen. Jag är tyst vid mer offentliga tillfällen, för att skona omgivningen, men hemma i köket med bara en liten kille som hör så tyckte jag att det var helt i sin ordning. Tydligen tyckte inte sonen detsamma för han sa till mig att vara tyst.

Nu var det så att just denne sonen var lite, fel - inte så lite, bestämd av sig när han var riktigt ung. Hade han fått något för sig så var det så det skulle vara. Och jag fick INTE sjunga i köket. Absolut inte när han satt där. Han ville inte höra min sång alls. Men jag var på gott humör och ville retas lite så jag ökade styrkan vilket resulterade i ännu falskare sång. Då försvann han från köket! Och jag ropade efter honom att komma tillbaka, jag skulle hålla tyst, lovade jag.

Efter en liten stund kom han tillbaka och återtog sitt pysslande. Jag glömde av mig och började sjunga igen fast det kom inga protester från sonen nu. Han bara satt där snällt och ritade.

På den tiden var maken oftast borta under veckorna och kom hem på torsdag kväll för att åka igen på måndag morgon. Dagen efter den här episoden var torsdag före jul och maken kom hem sent på kvällen. Barnen sov men vi blev väckta tidigt på fredag morgon av den yngste sonen som sa att han hade ont i öronen. Av någon anledning som jag har glömt fick vi fram att hans öronont berodde på att han stoppat papper i öronen. Och att anledningen till det var att han inte ville höra mig sjunga. Det hade väl varit OK med det om vi bara hade kunnat plocka bort pappret men han hade inte tagit toapapper eller något annat mjukt papper utan klippt söner ett vanligt skrivpapper och stoppat in en massa små bitar i öronen. Några av dessa fick vi inte ut utan det fick bli ett läkarbesök och en himla massa tårar innan doktorn fått ut alla bitarna.

Idag kan man skratta gott åt denna episod men när det hände var man mest orolig för följderna av tilltaget. Vad jag vet har sonen inga men av händelsen, i form av nedsatt hörsel. Och jag har inte heller några men, jag fortsätter att sjunga fast sönerna grinar lite illa. Och varje gång jag sjunger när de är med så hoppas jag att ingen av dem ska stoppa något i öronen.

2011-12-16

Toto eller snarare Bobby

Bobby Kimball från Toto har varit på Skandinavienturné. Han blandar stora och små ställen. Vi såg och hörde honom på Kulturbruket i Mellerud i går kväll.

Maken ringde på morgonen efter att ha hört en intervju på radion och talade om att Toto skulle komma till Mellerud samma kväll, alltså i går. Ja, inte alla i Toto, medlemmarna har ju kommit och gått och jag är inte så noga insatt i om bandet fortfarande existerar. Men Bobby Kimball har varit med från början, 1977. Och låtarna lever också.
Den här turnén som han är ute på gör han tillsammans med ett gäng svenska musiker och vilka musiker!

Jag fick tag i två biljetter och vi åkte till Mellerud med helt öppna sinnen. Fast när vi satt i salongen och förbandet höll på att installera sig började vi båda tydligen att tänka på sist vi var på en musikutflykt. Det var på Agnesbergshallen i Uddevalla, en idrottshall med dålig akustik och Killer Queen Live show. Fast utan Freddie M förstås. Den var inget bra och vi gick faktiskt efter halva showen.
Nu vände Lars sig till mig och frågade med ett leende "tror du vi sitter kvar ikväll?" Vi visste inte då att det var ett förband som höll på att rigga, ingen av oss visste ju hur Bobby såg ut bara att han är 64 år. Och ingen i det bandet såg ut att vara i närheten av den åldern. Men vi satt snällt kvar när de drog igenom sin repertoar, en sex, sju låtar. Tyvärr spelade de så högt att man var tvungen att ha hörselproppar vilket gjorde att man inte hörde sångaren och inte någon text.
Sen blev det paus och därefter blev det häftigt. Jag är ju ingen sådan där musikdiggare av elgitarr men här hade vi en kille som var helt fantastisk med sin gura. Jag hade ståpäls. Och jag var tvungen att googla på honom i morse innan jag gick till jobbet och det visade sig att det är en av de mest efterfrågade studiomusikerna i världen! Tommy Denander heter han och han kan lira. Och trummisen var inte dålig han heller. Han gav verkligen allt. Det gjorde Bobby med men rösten håller inte riktigt längre. Men totalt sett var det en fantastisk upplevelse i går och jag kommer att minnas den länge.

2011-12-08

Vaktade utställningen

När man har med något på de gemensamma utställningarna så skriver man även upp sig på vaktlistan. Minst ett pass på två timmar bör man göra. Jag hade gärna gjort fler än ett men det är lite bökigt när man inte bor, så att säga, nästgårds. Det tar drygt 40 minuter att köra och denna årstiden är det inget vidare. Nu varnade de på radion om att det var busväder på gång och det tyckte jag var typiskt eftersom jag bara hade detta datum som passade mig. Men jag har hunnit hem och sitter nu i sängen (ovanpå överkastet) och hör hur det tar i i vindbyarna. Det snöade inte som de sagt utan regnar. Det är +2 och halt på grusvägen eftersom det varit minusgrader några nätter. -6 i morse ungefär. Och jag har glömt min murgröna ute på altanen. Tror inte den klarat av de senaste nätterna men jag ska titta till den på lördag. Lever den får den väl en chock om jag tar in den förstås och dör av värmen i stället. Även om vi inte har så fruktansvärt varmt inne. Vardagsrummet ligger nog runt 19-20 grader. Alldeles lagom.

Det kom tre personer till utställningen idag och en av dem var Karin, trogen som alltid. Sen var det dött.Gull-Britt var med mig och vaktade och det var bra för mig att det var just hon. Vi pratade om Italien och hon berättade att hon varit i Palermo några gånger då de har vänner där. Sen sa hon att hon varit på Stromboli två gånger och den sista gången, för två år sen, gick en kvällspromenad upp till kratern. Jag fick en hel del information som blir till nytta. Vi har planer på att åka dit till våren när vi ska ner till huset tillsammans med våra äldsta vänner som ska hjälpa oss med köksrenoveringen. Då vill vi hitta på lite mer än bara jobb. Vi ska ju ha semester också och visst låter det trevligt med en eller två dagar ute på Stromboli med en kvällspromenad i grupp upp till kratern för att beskåda aktiviteten där.

Nu har bokstäverna och orden tagit slut för i dag. Over and out.

2011-12-07

Registrerad

Alltså, behöva visa leg och dessutom bli fotad för att komma in och äta en lunch! Nu har jag nog snart varit med om allt. Nä förresten, det finns nog mycket konstigt att uppleva ännu.
Jag var i Göteborg igår på en endagarskonferens. Lunchen skulle intas på egen hand och chefen och jag gick iväg till Casino Cosmopol som ligger alldeles i närheten av länsstyrelsen där vi tillbringade dagen för att få veta lite mer om länsstyrelsens syn på strandskyddslagstiftningen. Mycket upplyftande ;P (nä). Det mest positiva var att jag träffade några av mina gamla arbetskamrater från Stenungsund. De hade dessutom med sig tre av sina politiker och en av dessa ställde en massa bra frågor. Tyckte jag i alla fall. För det var sådana frågor som de som inte är insatta i problematiken kommer med. Alltså frågor från vanligt folk. De som jobbar på naturvårdenheten på länsstyrelsen tolkar lagen som fan tolkar bibeln. De går med skygglappar på sig och kan inte se annat än den blå linjen som befinner sig antingen 100, 200 eller 300 meter från strandkanten, både på land och i vatten.
Och man får inte på några villkor inkräkta på strandskyddet. Fast jag ska i ärlighetens namn säga att det verkar som de som jobbar i Göteborg kan vara lite medgörligare om man kan komma med en hiskelig massa argument för att få göra en viss åtgärd. I Vänersborg är det NJET direkt, som det verkar. Har man en lag så ska man följa den men man ska även vara lite smidig och kunna tolka från fall till fall.
Men det var inte det jag skulle skriva om men jag blir bara så förbannad i bland!

Det blev lunch och chefen och jag vandrade iväg till Casinot men där var ingången till lunchrestaurangen stängd och hänvisade till huvudentrén. Vi gick dit och där fick vi lämna våra jackor i garderoben, sen satt det tre stycken vid var sin terminal och vi fick visa legitimation och även vända upp ansiktet mot kameran som satt ovanför. Sen fick vi en liten lapp med vårt namn och den fick vi visa upp för en annan person som stod 5-6 meter därifrån. Tilläggas kan att det var bara vi där, inte en lång kö på 15-20 personer. Så mannen som vi fick visa upp vårt lilla kvitto för hade beskådat alltihop.
Sen fick vi gå in igenom casinot till restaurangen. Det bjöds på två rätter och jag valde  Dansk fläskstek med rödkål och persiljepotatis. Champinjonsoppa, sallad och bröd som förrätt och en liten kladdkaka som efterrätt. Det var lugnt och skönt där, ingen trängsel. Fast jag vågade inte fota när jag var på väg ut igen för det satt kameror tätt, tätt i taket.
Detta var andra gången jag var på ett kasino. Första gången var i Deauville och där var jag även och spelade på galopp en gång. Fast det är en annan historia.
Njut, njut snart är detta året slut.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...