Nä, inte riktigt, men i väntan på att åka in till frisören ska jag bara lägga in några rader här. Vill önska alla som brukar titta in här Gott slut och gott nytt år.
Tror det är 6+1, plus en är tjejen nere i Götet som brukar undra om jag är sjuk om det drar ut på tiden mellan inläggen ;)
Vi firar nyår som tradionen bjuder med våra vänner Anne och Ingemar. De har önskemål om bastu så bastu får det bli. Innan vi lögar oss ska vi förbereda maten tillsammans och duka så att allt nästan är klart när vi rena och fina kommer ut ur duschen efter bastubadet. I år är det ingen snö att rulla sig i men det blir nog bra ändå.
Menyn vi gemensamt bestämt blir:
Räkcoctail med granatäpple
Serranolindad oxfile med rosmarin
Snabb cheesecake
Rosevin till förrätten, något gott rött till huvudrätten och sen har jag ett marsala hemma som kan gå ner till efterrätten.
Fast vi ska börja med lite rosebubbel och salta tilltugg medan vi förbereder. Bubblor, även om det inte är de äkta kan vara spännande innan man kliver in i bastun. Återkommer med effekten av tilltaget :D
Nu ska jag iväg. Lev väl och lev nu.
Kram till alla
2011-12-30
2011-12-17
Musikalitet
Min systers kommentar på förra inlägget kom mig att minnas en jul för 25-26 år sen. Yngste sonen, då 3-4 år, satt i köket och pysslade medan jag stod vid diskbänken och rullade köttbullar. Jag hade satt på ett kassettband (det var ff vinylen och kassettens tid) med julmusik och sjöng med där jag kunde och lallade med i övrigt. Redan i unga år hade jag fått höra att jag egentligen inte ska ge mig på den sortens övningar men när man nu gillar att sjunga så är det inte helt lätt att hålla igen. Jag är tyst vid mer offentliga tillfällen, för att skona omgivningen, men hemma i köket med bara en liten kille som hör så tyckte jag att det var helt i sin ordning. Tydligen tyckte inte sonen detsamma för han sa till mig att vara tyst.
Nu var det så att just denne sonen var lite, fel - inte så lite, bestämd av sig när han var riktigt ung. Hade han fått något för sig så var det så det skulle vara. Och jag fick INTE sjunga i köket. Absolut inte när han satt där. Han ville inte höra min sång alls. Men jag var på gott humör och ville retas lite så jag ökade styrkan vilket resulterade i ännu falskare sång. Då försvann han från köket! Och jag ropade efter honom att komma tillbaka, jag skulle hålla tyst, lovade jag.
Efter en liten stund kom han tillbaka och återtog sitt pysslande. Jag glömde av mig och började sjunga igen fast det kom inga protester från sonen nu. Han bara satt där snällt och ritade.
På den tiden var maken oftast borta under veckorna och kom hem på torsdag kväll för att åka igen på måndag morgon. Dagen efter den här episoden var torsdag före jul och maken kom hem sent på kvällen. Barnen sov men vi blev väckta tidigt på fredag morgon av den yngste sonen som sa att han hade ont i öronen. Av någon anledning som jag har glömt fick vi fram att hans öronont berodde på att han stoppat papper i öronen. Och att anledningen till det var att han inte ville höra mig sjunga. Det hade väl varit OK med det om vi bara hade kunnat plocka bort pappret men han hade inte tagit toapapper eller något annat mjukt papper utan klippt söner ett vanligt skrivpapper och stoppat in en massa små bitar i öronen. Några av dessa fick vi inte ut utan det fick bli ett läkarbesök och en himla massa tårar innan doktorn fått ut alla bitarna.
Idag kan man skratta gott åt denna episod men när det hände var man mest orolig för följderna av tilltaget. Vad jag vet har sonen inga men av händelsen, i form av nedsatt hörsel. Och jag har inte heller några men, jag fortsätter att sjunga fast sönerna grinar lite illa. Och varje gång jag sjunger när de är med så hoppas jag att ingen av dem ska stoppa något i öronen.
Nu var det så att just denne sonen var lite, fel - inte så lite, bestämd av sig när han var riktigt ung. Hade han fått något för sig så var det så det skulle vara. Och jag fick INTE sjunga i köket. Absolut inte när han satt där. Han ville inte höra min sång alls. Men jag var på gott humör och ville retas lite så jag ökade styrkan vilket resulterade i ännu falskare sång. Då försvann han från köket! Och jag ropade efter honom att komma tillbaka, jag skulle hålla tyst, lovade jag.
Efter en liten stund kom han tillbaka och återtog sitt pysslande. Jag glömde av mig och började sjunga igen fast det kom inga protester från sonen nu. Han bara satt där snällt och ritade.
På den tiden var maken oftast borta under veckorna och kom hem på torsdag kväll för att åka igen på måndag morgon. Dagen efter den här episoden var torsdag före jul och maken kom hem sent på kvällen. Barnen sov men vi blev väckta tidigt på fredag morgon av den yngste sonen som sa att han hade ont i öronen. Av någon anledning som jag har glömt fick vi fram att hans öronont berodde på att han stoppat papper i öronen. Och att anledningen till det var att han inte ville höra mig sjunga. Det hade väl varit OK med det om vi bara hade kunnat plocka bort pappret men han hade inte tagit toapapper eller något annat mjukt papper utan klippt söner ett vanligt skrivpapper och stoppat in en massa små bitar i öronen. Några av dessa fick vi inte ut utan det fick bli ett läkarbesök och en himla massa tårar innan doktorn fått ut alla bitarna.
Idag kan man skratta gott åt denna episod men när det hände var man mest orolig för följderna av tilltaget. Vad jag vet har sonen inga men av händelsen, i form av nedsatt hörsel. Och jag har inte heller några men, jag fortsätter att sjunga fast sönerna grinar lite illa. Och varje gång jag sjunger när de är med så hoppas jag att ingen av dem ska stoppa något i öronen.
2011-12-16
Toto eller snarare Bobby
Bobby Kimball från Toto har varit på Skandinavienturné. Han blandar stora och små ställen. Vi såg och hörde honom på Kulturbruket i Mellerud i går kväll.
Maken ringde på morgonen efter att ha hört en intervju på radion och talade om att Toto skulle komma till Mellerud samma kväll, alltså i går. Ja, inte alla i Toto, medlemmarna har ju kommit och gått och jag är inte så noga insatt i om bandet fortfarande existerar. Men Bobby Kimball har varit med från början, 1977. Och låtarna lever också.
Den här turnén som han är ute på gör han tillsammans med ett gäng svenska musiker och vilka musiker!
Jag fick tag i två biljetter och vi åkte till Mellerud med helt öppna sinnen. Fast när vi satt i salongen och förbandet höll på att installera sig började vi båda tydligen att tänka på sist vi var på en musikutflykt. Det var på Agnesbergshallen i Uddevalla, en idrottshall med dålig akustik och Killer Queen Live show. Fast utan Freddie M förstås. Den var inget bra och vi gick faktiskt efter halva showen.
Nu vände Lars sig till mig och frågade med ett leende "tror du vi sitter kvar ikväll?" Vi visste inte då att det var ett förband som höll på att rigga, ingen av oss visste ju hur Bobby såg ut bara att han är 64 år. Och ingen i det bandet såg ut att vara i närheten av den åldern. Men vi satt snällt kvar när de drog igenom sin repertoar, en sex, sju låtar. Tyvärr spelade de så högt att man var tvungen att ha hörselproppar vilket gjorde att man inte hörde sångaren och inte någon text.
Sen blev det paus och därefter blev det häftigt. Jag är ju ingen sådan där musikdiggare av elgitarr men här hade vi en kille som var helt fantastisk med sin gura. Jag hade ståpäls. Och jag var tvungen att googla på honom i morse innan jag gick till jobbet och det visade sig att det är en av de mest efterfrågade studiomusikerna i världen! Tommy Denander heter han och han kan lira. Och trummisen var inte dålig han heller. Han gav verkligen allt. Det gjorde Bobby med men rösten håller inte riktigt längre. Men totalt sett var det en fantastisk upplevelse i går och jag kommer att minnas den länge.
Maken ringde på morgonen efter att ha hört en intervju på radion och talade om att Toto skulle komma till Mellerud samma kväll, alltså i går. Ja, inte alla i Toto, medlemmarna har ju kommit och gått och jag är inte så noga insatt i om bandet fortfarande existerar. Men Bobby Kimball har varit med från början, 1977. Och låtarna lever också.
Den här turnén som han är ute på gör han tillsammans med ett gäng svenska musiker och vilka musiker!
Jag fick tag i två biljetter och vi åkte till Mellerud med helt öppna sinnen. Fast när vi satt i salongen och förbandet höll på att installera sig började vi båda tydligen att tänka på sist vi var på en musikutflykt. Det var på Agnesbergshallen i Uddevalla, en idrottshall med dålig akustik och Killer Queen Live show. Fast utan Freddie M förstås. Den var inget bra och vi gick faktiskt efter halva showen.Nu vände Lars sig till mig och frågade med ett leende "tror du vi sitter kvar ikväll?" Vi visste inte då att det var ett förband som höll på att rigga, ingen av oss visste ju hur Bobby såg ut bara att han är 64 år. Och ingen i det bandet såg ut att vara i närheten av den åldern. Men vi satt snällt kvar när de drog igenom sin repertoar, en sex, sju låtar. Tyvärr spelade de så högt att man var tvungen att ha hörselproppar vilket gjorde att man inte hörde sångaren och inte någon text.
Sen blev det paus och därefter blev det häftigt. Jag är ju ingen sådan där musikdiggare av elgitarr men här hade vi en kille som var helt fantastisk med sin gura. Jag hade ståpäls. Och jag var tvungen att googla på honom i morse innan jag gick till jobbet och det visade sig att det är en av de mest efterfrågade studiomusikerna i världen! Tommy Denander heter han och han kan lira. Och trummisen var inte dålig han heller. Han gav verkligen allt. Det gjorde Bobby med men rösten håller inte riktigt längre. Men totalt sett var det en fantastisk upplevelse i går och jag kommer att minnas den länge.
2011-12-08
Vaktade utställningen
När man har med något på de gemensamma utställningarna så skriver man även upp sig på vaktlistan. Minst ett pass på två timmar bör man göra. Jag hade gärna gjort fler än ett men det är lite bökigt när man inte bor, så att säga, nästgårds. Det tar drygt 40 minuter att köra och denna årstiden är det inget vidare. Nu varnade de på radion om att det var busväder på gång och det tyckte jag var typiskt eftersom jag bara hade detta datum som passade mig. Men jag har hunnit hem och sitter nu i sängen (ovanpå överkastet) och hör hur det tar i i vindbyarna. Det snöade inte som de sagt utan regnar. Det är +2 och halt på grusvägen eftersom det varit minusgrader några nätter. -6 i morse ungefär. Och jag har glömt min murgröna ute på altanen. Tror inte den klarat av de senaste nätterna men jag ska titta till den på lördag. Lever den får den väl en chock om jag tar in den förstås och dör av värmen i stället. Även om vi inte har så fruktansvärt varmt inne. Vardagsrummet ligger nog runt 19-20 grader. Alldeles lagom.
Det kom tre personer till utställningen idag och en av dem var Karin, trogen som alltid. Sen var det dött.Gull-Britt var med mig och vaktade och det var bra för mig att det var just hon. Vi pratade om Italien och hon berättade att hon varit i Palermo några gånger då de har vänner där. Sen sa hon att hon varit på Stromboli två gånger och den sista gången, för två år sen, gick en kvällspromenad upp till kratern. Jag fick en hel del information som blir till nytta. Vi har planer på att åka dit till våren när vi ska ner till huset tillsammans med våra äldsta vänner som ska hjälpa oss med köksrenoveringen. Då vill vi hitta på lite mer än bara jobb. Vi ska ju ha semester också och visst låter det trevligt med en eller två dagar ute på Stromboli med en kvällspromenad i grupp upp till kratern för att beskåda aktiviteten där.
Nu har bokstäverna och orden tagit slut för i dag. Over and out.
Det kom tre personer till utställningen idag och en av dem var Karin, trogen som alltid. Sen var det dött.Gull-Britt var med mig och vaktade och det var bra för mig att det var just hon. Vi pratade om Italien och hon berättade att hon varit i Palermo några gånger då de har vänner där. Sen sa hon att hon varit på Stromboli två gånger och den sista gången, för två år sen, gick en kvällspromenad upp till kratern. Jag fick en hel del information som blir till nytta. Vi har planer på att åka dit till våren när vi ska ner till huset tillsammans med våra äldsta vänner som ska hjälpa oss med köksrenoveringen. Då vill vi hitta på lite mer än bara jobb. Vi ska ju ha semester också och visst låter det trevligt med en eller två dagar ute på Stromboli med en kvällspromenad i grupp upp till kratern för att beskåda aktiviteten där.
Nu har bokstäverna och orden tagit slut för i dag. Over and out.
2011-12-07
Registrerad
Alltså, behöva visa leg och dessutom bli fotad för att komma in och äta en lunch! Nu har jag nog snart varit med om allt. Nä förresten, det finns nog mycket konstigt att uppleva ännu.
Jag var i Göteborg igår på en endagarskonferens. Lunchen skulle intas på egen hand och chefen och jag gick iväg till Casino Cosmopol som ligger alldeles i närheten av länsstyrelsen där vi tillbringade dagen för att få veta lite mer om länsstyrelsens syn på strandskyddslagstiftningen. Mycket upplyftande ;P (nä). Det mest positiva var att jag träffade några av mina gamla arbetskamrater från Stenungsund. De hade dessutom med sig tre av sina politiker och en av dessa ställde en massa bra frågor. Tyckte jag i alla fall. För det var sådana frågor som de som inte är insatta i problematiken kommer med. Alltså frågor från vanligt folk. De som jobbar på naturvårdenheten på länsstyrelsen tolkar lagen som fan tolkar bibeln. De går med skygglappar på sig och kan inte se annat än den blå linjen som befinner sig antingen 100, 200 eller 300 meter från strandkanten, både på land och i vatten.
Och man får inte på några villkor inkräkta på strandskyddet. Fast jag ska i ärlighetens namn säga att det verkar som de som jobbar i Göteborg kan vara lite medgörligare om man kan komma med en hiskelig massa argument för att få göra en viss åtgärd. I Vänersborg är det NJET direkt, som det verkar. Har man en lag så ska man följa den men man ska även vara lite smidig och kunna tolka från fall till fall.
Men det var inte det jag skulle skriva om men jag blir bara så förbannad i bland!
Det blev lunch och chefen och jag vandrade iväg till Casinot men där var ingången till lunchrestaurangen stängd och hänvisade till huvudentrén. Vi gick dit och där fick vi lämna våra jackor i garderoben, sen satt det tre stycken vid var sin terminal och vi fick visa legitimation och även vända upp ansiktet mot kameran som satt ovanför. Sen fick vi en liten lapp med vårt namn och den fick vi visa upp för en annan person som stod 5-6 meter därifrån. Tilläggas kan att det var bara vi där, inte en lång kö på 15-20 personer. Så mannen som vi fick visa upp vårt lilla kvitto för hade beskådat alltihop.
Sen fick vi gå in igenom casinot till restaurangen. Det bjöds på två rätter och jag valde Dansk fläskstek med rödkål och persiljepotatis. Champinjonsoppa, sallad och bröd som förrätt och en liten kladdkaka som efterrätt. Det var lugnt och skönt där, ingen trängsel. Fast jag vågade inte fota när jag var på väg ut igen för det satt kameror tätt, tätt i taket.
Detta var andra gången jag var på ett kasino. Första gången var i Deauville och där var jag även och spelade på galopp en gång. Fast det är en annan historia.
Njut, njut snart är detta året slut.
Jag var i Göteborg igår på en endagarskonferens. Lunchen skulle intas på egen hand och chefen och jag gick iväg till Casino Cosmopol som ligger alldeles i närheten av länsstyrelsen där vi tillbringade dagen för att få veta lite mer om länsstyrelsens syn på strandskyddslagstiftningen. Mycket upplyftande ;P (nä). Det mest positiva var att jag träffade några av mina gamla arbetskamrater från Stenungsund. De hade dessutom med sig tre av sina politiker och en av dessa ställde en massa bra frågor. Tyckte jag i alla fall. För det var sådana frågor som de som inte är insatta i problematiken kommer med. Alltså frågor från vanligt folk. De som jobbar på naturvårdenheten på länsstyrelsen tolkar lagen som fan tolkar bibeln. De går med skygglappar på sig och kan inte se annat än den blå linjen som befinner sig antingen 100, 200 eller 300 meter från strandkanten, både på land och i vatten.
Och man får inte på några villkor inkräkta på strandskyddet. Fast jag ska i ärlighetens namn säga att det verkar som de som jobbar i Göteborg kan vara lite medgörligare om man kan komma med en hiskelig massa argument för att få göra en viss åtgärd. I Vänersborg är det NJET direkt, som det verkar. Har man en lag så ska man följa den men man ska även vara lite smidig och kunna tolka från fall till fall.
Men det var inte det jag skulle skriva om men jag blir bara så förbannad i bland!
Det blev lunch och chefen och jag vandrade iväg till Casinot men där var ingången till lunchrestaurangen stängd och hänvisade till huvudentrén. Vi gick dit och där fick vi lämna våra jackor i garderoben, sen satt det tre stycken vid var sin terminal och vi fick visa legitimation och även vända upp ansiktet mot kameran som satt ovanför. Sen fick vi en liten lapp med vårt namn och den fick vi visa upp för en annan person som stod 5-6 meter därifrån. Tilläggas kan att det var bara vi där, inte en lång kö på 15-20 personer. Så mannen som vi fick visa upp vårt lilla kvitto för hade beskådat alltihop.
Sen fick vi gå in igenom casinot till restaurangen. Det bjöds på två rätter och jag valde Dansk fläskstek med rödkål och persiljepotatis. Champinjonsoppa, sallad och bröd som förrätt och en liten kladdkaka som efterrätt. Det var lugnt och skönt där, ingen trängsel. Fast jag vågade inte fota när jag var på väg ut igen för det satt kameror tätt, tätt i taket.
Detta var andra gången jag var på ett kasino. Första gången var i Deauville och där var jag även och spelade på galopp en gång. Fast det är en annan historia.
Njut, njut snart är detta året slut.
2011-11-26
Tjejträff
I går träffades vi hemma hos mig. Vi sex som fortfarande håller fast vid varandra efter det vi gick ur högskolan 1998. När någon av oss känner att det är dags för en uppdatering av händelserna i vårt liv så går mejlkedjan och vi försöker få till en dag som passar så många som möjligt av oss. Jag var ute i god tid denna gång så nu var det full uppslutning.
Karin är nog den av oss som har mest kontakt med alla, även emellan de tillfällen vi träffas Jag är lite dålig på det. Jag har fått mina kompisar på äldre dar och jag är lika förundrad varje gång jag träffar en tjej, oftast via jobbet, och hon sen vill att vi ska träffas för en fika, en tjejmiddag etc. Vad är det för intressant med mig? Själv tycker jag att jag är rätt tråkig och inte har så mycket att tillföra en diskussion. Men tydligen känner jag inte mig själv....
Under årens lopp har jag fått en massa nya vänner och det ska man ju vara tacksam för. Det är inte alla förunnat. Men de bor ju inte helt nästgårds någon av dem och eftersom jag är dålig på att ringa så blir det inte så ofta jag varken träffar eller pratar med dem, tyvärr. När jag kommer hem från jobbet blir det inte alltid så mycket gjort då man är trött efter arbetsdagen och när köksbestyren är avklarade. Det blir inte ens att jag går ner i studion eftersom det oftast tar en till två timmar innan man kommer igång och då är det ju nästan dags att gå och lägga sig :(
Nu ska jag däremot gå ner och höja värmen så det är lagom varmt när går ner om någon timme för att börja fundera på en beställning jag fått av Karin. Hon vill ha ett gäng fåglar så det får jag väl försöka fixa. Jag har ju, som tur är, lite tid på mig. Hon har inte så bråttom.
Vi har utställning nu på Några Målare i Vänersborg. Den håller på mellan 26/11 - 11/12. Vardagar 17-19 helger 11-15. Om någon är i närheten så titta gärna in. Själv ska jag dit och vakta den 8 december mellan 17-19. Ska bli spännande att se vad som är inlämnat av medlemmarna denna gången. Jag hat förutom några fåglar två torrpasteller målade på fint sandpapper. En ny teknik för mig. Men det är roligt att pröva på nytt.
Njut av tillvaron
Karin är nog den av oss som har mest kontakt med alla, även emellan de tillfällen vi träffas Jag är lite dålig på det. Jag har fått mina kompisar på äldre dar och jag är lika förundrad varje gång jag träffar en tjej, oftast via jobbet, och hon sen vill att vi ska träffas för en fika, en tjejmiddag etc. Vad är det för intressant med mig? Själv tycker jag att jag är rätt tråkig och inte har så mycket att tillföra en diskussion. Men tydligen känner jag inte mig själv....
Under årens lopp har jag fått en massa nya vänner och det ska man ju vara tacksam för. Det är inte alla förunnat. Men de bor ju inte helt nästgårds någon av dem och eftersom jag är dålig på att ringa så blir det inte så ofta jag varken träffar eller pratar med dem, tyvärr. När jag kommer hem från jobbet blir det inte alltid så mycket gjort då man är trött efter arbetsdagen och när köksbestyren är avklarade. Det blir inte ens att jag går ner i studion eftersom det oftast tar en till två timmar innan man kommer igång och då är det ju nästan dags att gå och lägga sig :(
Nu ska jag däremot gå ner och höja värmen så det är lagom varmt när går ner om någon timme för att börja fundera på en beställning jag fått av Karin. Hon vill ha ett gäng fåglar så det får jag väl försöka fixa. Jag har ju, som tur är, lite tid på mig. Hon har inte så bråttom.
Vi har utställning nu på Några Målare i Vänersborg. Den håller på mellan 26/11 - 11/12. Vardagar 17-19 helger 11-15. Om någon är i närheten så titta gärna in. Själv ska jag dit och vakta den 8 december mellan 17-19. Ska bli spännande att se vad som är inlämnat av medlemmarna denna gången. Jag hat förutom några fåglar två torrpasteller målade på fint sandpapper. En ny teknik för mig. Men det är roligt att pröva på nytt.
Njut av tillvaron
2011-11-13
Flitig som en myra
Ja, det har jag varit hela helgen. Nu halvsitter jag i sängen och bara slappar. Spelar Wordfeud med två av sönerna. Kul om alla fyra hängde på. Jag gillar ju sällskapsspel men det blir ju oftast bara när pojkarna är hemma under jul. Och så på nyårsafton förstås som vi brukar fira med våra vänner Anne och Ingemar. Förra nyårsafton tillbringade vi i Quillan i södra delen av Frankrike tillsammans med Eddie&Caroline (i deras semesterhus) och Mike&Becky. Då spelade vi varje kväll ett spel som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det heter och har inte hittat det ute heller. Det var väldigt kul. Varje spelare hade sex tärningar från början. Ettan gick för allt. Sen skulle man ange hur många tärningar av en viss sort som man skulle få ihop när alla visade upp sina tärningar. Man kunde syna spelaren Som var före en själv om man ville. Hade man rätt förlorade den spelaren en tärning, hade man fel förlorade man en själv. Det gällde att hålla huvudet kallt och låta strupen vara torr!
Trädgården har rensats från vissna blomstänglar och buxbomen som hade vuxit sig stor och fin är nu bara några kala stammar. De två senaste vintrarna med mycket snö har ställt till det ordentligt med busken. Flera av grenarna hade fläkts sönder och vissnat. Men nu får den ta nya tag till våren igen.
Ved har burits in både till huset och bastun. Sen har jag desssutom huggit upp björken som maken fällde häromdagen. Lite tidigt kanske men nu är den kluven och ligger på rätt plats i vedbon. Där har jag ju sorterat så vi inte ska få sur ved in i år. Den ved vi köpte i våras ligger staplad för nästa vinter och det var där den nyhuggna hamnade i dag.
Maken krattade upp de sista (!) löven och tillsammans tog vi hand om lövhögarna. Så jag vet hur min kropp kommer att kännas i morgon. Trots att det var en ljuvlig dag så kändes det ännu ljuvligare att komma in och ta sig en dusch i det nyarenoverade badrummet. Idag blev det bara en dusch. Nästa gång kanske ett bad. Badkaret är litet men djupt och därför kan vi bada båda två samtidigt om vi vill. Vi har testat och det är helt OK att sitta två i det. Bilden är tagen med en app som Lars laddade ner.
Kram alla
Trädgården har rensats från vissna blomstänglar och buxbomen som hade vuxit sig stor och fin är nu bara några kala stammar. De två senaste vintrarna med mycket snö har ställt till det ordentligt med busken. Flera av grenarna hade fläkts sönder och vissnat. Men nu får den ta nya tag till våren igen.
Ved har burits in både till huset och bastun. Sen har jag desssutom huggit upp björken som maken fällde häromdagen. Lite tidigt kanske men nu är den kluven och ligger på rätt plats i vedbon. Där har jag ju sorterat så vi inte ska få sur ved in i år. Den ved vi köpte i våras ligger staplad för nästa vinter och det var där den nyhuggna hamnade i dag.
Maken krattade upp de sista (!) löven och tillsammans tog vi hand om lövhögarna. Så jag vet hur min kropp kommer att kännas i morgon. Trots att det var en ljuvlig dag så kändes det ännu ljuvligare att komma in och ta sig en dusch i det nyarenoverade badrummet. Idag blev det bara en dusch. Nästa gång kanske ett bad. Badkaret är litet men djupt och därför kan vi bada båda två samtidigt om vi vill. Vi har testat och det är helt OK att sitta två i det. Bilden är tagen med en app som Lars laddade ner.
2011-10-27
Paus i Hufvudstaden
Maken skulle på möte på huvudkontoret onsdag-fredag så jag passade på att följa med. Igår tog jag mig in till centrum för att handla vit opak akrylfärg. Måste få färdig min lila Lempicka. Passade på att stoppa ner två nya penslar i påsen samtidigt. Jag har tyvärr inte haft tid att åka till min "godisbutik" i Bäckefors ännu. När jag slutade i Dal-Ed fick jag ett presentkort hos Sten och jag har tänkt mycket på vad jag ska handla för det och kommit fram till att det blir en eller två akvarellpenslar. Det är inga problem med att göra slut på pengar när det gäller penslar. Köpte en för snart två år sen efter att jag sålt en tavla. Den kostade 650:-. Penseln alltså!
Jag gick runt i storstaden igår under flera timmar. Men det är märkligt, trots att det finns så många butiker, hade jag ingen köplust. Jag tyckte det mesta var tråkigt. Undrar var alla tuffa klädbutiker finns? Staden är ju stor och man måste nog veta. Det är inte som att handla kläder hemma. Vi har en kädbutik i "byn" och jag måste ändå medge att utbudet där är bättre, eller i alla fall är det lättare att hitta vad man vill ha än det är här för den som kommer från landet.
När jag kom tillbaka till hotellrummet i Täby stod min stegräknare på nästan 16000 steg och jag var inte färdig med shoppandet för dagen. Vi åkte ut till Lars morbror i Nacka och hämtade ett par byxor. Dem tog vi med till Nacka Forum för att ha som mall och köpte där två par likadana, fast en storlek större och i andra färger. Sen gick vi runt och tittade i de andra butikerna där men jag var inte på köphumör nu heller. Så det blev att återvända till morbror, ta en kopp kaffe och vara sociala en stund och sen tillbaka till hotellet. Kom precis i tid för att kunna se Bron på TV. Vi har ju bara sett den via svtplay innan. Resten på TV var bara skit. Och för resten var jag så trött efter allt gående (20102 steg!)så kudden och jag möttes på halva vägen.
Idag ska jag åka kollektivt till Enköping för att träffa min syster Sonja. Det ska bli fantastiskt roligt. Vi har inte setts på flera år även om vi håller kontakt via etern och telefon. Hon och maken har precis flyttat till Enköping. Det är lite närmare för mig än till Kalix Nyborg, där de bott förut. Och sen är det ju lika nära för dem att ta sig hem till oss nu. Kanske kan jag övertala henne att de besöker oss till sommaren. Vintern är en så förbannat tåkig årstid hos oss.
Följden av Stockholmsbesöket blir att inlägget hos Notarien blir lite fördröjt. Men den som väntar på något gott.....
Lev väl och njut av livet
Jag gick runt i storstaden igår under flera timmar. Men det är märkligt, trots att det finns så många butiker, hade jag ingen köplust. Jag tyckte det mesta var tråkigt. Undrar var alla tuffa klädbutiker finns? Staden är ju stor och man måste nog veta. Det är inte som att handla kläder hemma. Vi har en kädbutik i "byn" och jag måste ändå medge att utbudet där är bättre, eller i alla fall är det lättare att hitta vad man vill ha än det är här för den som kommer från landet.
När jag kom tillbaka till hotellrummet i Täby stod min stegräknare på nästan 16000 steg och jag var inte färdig med shoppandet för dagen. Vi åkte ut till Lars morbror i Nacka och hämtade ett par byxor. Dem tog vi med till Nacka Forum för att ha som mall och köpte där två par likadana, fast en storlek större och i andra färger. Sen gick vi runt och tittade i de andra butikerna där men jag var inte på köphumör nu heller. Så det blev att återvända till morbror, ta en kopp kaffe och vara sociala en stund och sen tillbaka till hotellet. Kom precis i tid för att kunna se Bron på TV. Vi har ju bara sett den via svtplay innan. Resten på TV var bara skit. Och för resten var jag så trött efter allt gående (20102 steg!)så kudden och jag möttes på halva vägen.
Idag ska jag åka kollektivt till Enköping för att träffa min syster Sonja. Det ska bli fantastiskt roligt. Vi har inte setts på flera år även om vi håller kontakt via etern och telefon. Hon och maken har precis flyttat till Enköping. Det är lite närmare för mig än till Kalix Nyborg, där de bott förut. Och sen är det ju lika nära för dem att ta sig hem till oss nu. Kanske kan jag övertala henne att de besöker oss till sommaren. Vintern är en så förbannat tåkig årstid hos oss.
Följden av Stockholmsbesöket blir att inlägget hos Notarien blir lite fördröjt. Men den som väntar på något gott.....
Lev väl och njut av livet
2011-10-14
2011-06-05
Lovade att visa insidan
Sist men inte minst, vinkällaren :)
Inte så mycket att orda om. Lite färg här och där och sen möblemang.
2011-04-12
Utsikt från ett fönster
En dag när jag kom hem från jobbet hade jag fått något nytt att fästa blicken på från köksfönstret.
Hur tänker man när man sätter ut en sådan här sak?
Dagen efter stannade jag till hos dom som äger fastigheten och frågade. Han hade inte tänkt. Den bara hamnade där. Jag påpekade att det inte var en trevlig syn på landet. Den smälter ju liksom inte in i omgivningen, eller hur? Hade han tänkt låta den vara där, eller bygga in den eller vad? Nä, han visste inte. I vilket fall vill inte jag ha den i blickfånget från mitt köksfönster och framför allt inte till sommaren när vi ska sitta ute på altanen.
När jag kom hem dagen efter så hade han flyttat bajamajan och ställt den bakom uthuset. Man ser den genom träden när man kommer på vägen upp till oss men vi slipper i alla fall se den från vårt.
Dagen efter stannade jag till hos dom som äger fastigheten och frågade. Han hade inte tänkt. Den bara hamnade där. Jag påpekade att det inte var en trevlig syn på landet. Den smälter ju liksom inte in i omgivningen, eller hur? Hade han tänkt låta den vara där, eller bygga in den eller vad? Nä, han visste inte. I vilket fall vill inte jag ha den i blickfånget från mitt köksfönster och framför allt inte till sommaren när vi ska sitta ute på altanen.
När jag kom hem dagen efter så hade han flyttat bajamajan och ställt den bakom uthuset. Man ser den genom träden när man kommer på vägen upp till oss men vi slipper i alla fall se den från vårt.
2011-04-11
Sothöna eller???
Skrev ett inlägg via telefonen i lördags men av olika anledningar har det inte blivit av att jag fått in det här förrän nu. Håll till godo:
Kaja i skorstenen
Kaja i skorstenen
Vi hade sett fram mot en mysig morgonstund med kaffe o tidningsläsande i sängen. Då lät det som om någon krafsade på altandörren. Lars trodde att talgoxarna var igång för att fösöka sätta bo i blomsterlådorna på altanen men det var ngt helt annat på gång. Men han förstod rät snart att det var en fågel som ramlat ner i skorsten i stället.
Vardagsrumsgolvet var fullt av sot ca 2 meter ut från kaminen. Vi fick vackert klä på oss och sätta igång med att ta hand om skiten. Ut på altan, bort med sotluckan och fram med fågeln. Men den var inte där. Ivilket fall behövde vi raka ut sotet och skulle använda asklådan som finns inne i kaminen. När han öppnade luckan så satt det en kaja som ville ut.
Jag försökte vara snabb och få ett kort men det var inte lätt. Det var inte alltför lätt att få ut den från kamin heller. Vi ville ju inte ha en sotig kaja flaxandes inne. Lars lyckades på ett tag om de iaf och ut i det fria. Sen var det bara för oss att ta fram städutrustningen. Och när vi ändå var igång så blev det några timmars trädgårdsstädning oxå. Nu är det spagetti o Marjas köttfärssås på g. Det ska bli gott.
2011-03-31
En ny blogg att titta in på
Fast ny och ny...
Det är David som visar upp sig i etern med sina alster. Han målar små fantasyfigurer. Riktigt duktig är han. Titta in på hans sida och beundra skapelserna. Och betänk att det du ser på bilden är mini mini. Det finns bilder som visar en figur som är fastsatt på en vinkork. Och vinkorken är större än figuren. Jag är jätteimponerad!
Vill samtidigt passa på att visa upp mina senaste skapelser:
Det är David som visar upp sig i etern med sina alster. Han målar små fantasyfigurer. Riktigt duktig är han. Titta in på hans sida och beundra skapelserna. Och betänk att det du ser på bilden är mini mini. Det finns bilder som visar en figur som är fastsatt på en vinkork. Och vinkorken är större än figuren. Jag är jätteimponerad!
Vill samtidigt passa på att visa upp mina senaste skapelser:
2011-02-03
176...ååh, det e inte klokt!
176 dagar sen det hände nåt sist! Ja, inte för mig men på den här bloggen. Kan inte säga att jag haft abstinens heller. För jag har inte saknat den och jag har nästan inte läst andra bloggar heller under tiden. Vad har jag gjort då? Tänk, det kommer jag inte ihåg! Annat än att det var under den mörka tiden - årstiden alltså. Fast den mörka årstiden är ju inte slut riktigt än men man märker att den inte har så mycket att säga till om längre. Det är fortfarande ljust när jag går från jobbet även om det är mörkt när jag väl kommer hem. Men men, vi går mot ljuset!
Mot ljuset går nog även äldste sonen, Sontvå. Om nu någon undrar över benämningen så är Sonett den äldste egentligen men han är ju inte helt och hållet min. Även om han bara var en liten pilt när jag träffade honom första gången för sisådär 36 år sen. Så Sontvå är min äldste, och han går som sagt mot ljuset. Han tog sin examen nyss och kan nu titulera sig civilingenjör. Fast han har nog inte fattat det ännu :)
Alla bröder med respektive och barn, ja, det är ju bara Sonett som har barn ännu var nere i Lund och firade denna händelse. Vi gick ut och åt en bit mat och sen åkte vi hem till ingenjören och fortsatte firandet. Jag fick ett trevlig kort (det enda förresten från hela tillställningen!) från restaurangen. Tyvärr är inte alla med och jag har inte begärt tillstånd att publicera det här (men den smällen tar jag). Det är ett kul kort för det är flera personer som ser ut att ha trevligt och skrattar men ingen av dem tittar på samma sak! Fast jag vet vem ingenjören tittar på - servitrisen!
Maken var den enda som var i tillstånd att köra, nä vi var nog fler fast då hade det inte varit helt lagligt, så han körde i skyttetrafik mellan hotellet och Ingenjörens bostad, mellan Ingenjörens bostad och restaurangen och sen tillbaka till bostaden. Fast då behövde han bara köra två gånger för Sontre och jag tog oss en trevlig promenad på ca 20 minuter igenom Lund.
Söndagen började med gemensam frukost på hotellet och sen gick några tillbaka till rummet för att vila sig inför den långa resan hem men maken och jag vi tog oss i lugnt gemak till Tylösand. Där tog vi en långpromenad utefter stranden. Vi trodde vi skulle vara ensamma men tji fick vi. Det var en solig dag utan blåst och massor av folk ute på promenad. Jag fotade en badstrand i vårvinterskrud. Öde men ändå inte. Där var både folk som hade picknick och folk som bara ville ta en promenad.
Det var allt för mig för denna gång. Idag vet jag inte hur många dagar det tar till nästa gång. Det beror på vad som händer runt omkring. Kanske blir det ännu en händelse som är värd att skriva om snart.
Kram alla
Mot ljuset går nog även äldste sonen, Sontvå. Om nu någon undrar över benämningen så är Sonett den äldste egentligen men han är ju inte helt och hållet min. Även om han bara var en liten pilt när jag träffade honom första gången för sisådär 36 år sen. Så Sontvå är min äldste, och han går som sagt mot ljuset. Han tog sin examen nyss och kan nu titulera sig civilingenjör. Fast han har nog inte fattat det ännu :)
Alla bröder med respektive och barn, ja, det är ju bara Sonett som har barn ännu var nere i Lund och firade denna händelse. Vi gick ut och åt en bit mat och sen åkte vi hem till ingenjören och fortsatte firandet. Jag fick ett trevlig kort (det enda förresten från hela tillställningen!) från restaurangen. Tyvärr är inte alla med och jag har inte begärt tillstånd att publicera det här (men den smällen tar jag). Det är ett kul kort för det är flera personer som ser ut att ha trevligt och skrattar men ingen av dem tittar på samma sak! Fast jag vet vem ingenjören tittar på - servitrisen!
Söndagen började med gemensam frukost på hotellet och sen gick några tillbaka till rummet för att vila sig inför den långa resan hem men maken och jag vi tog oss i lugnt gemak till Tylösand. Där tog vi en långpromenad utefter stranden. Vi trodde vi skulle vara ensamma men tji fick vi. Det var en solig dag utan blåst och massor av folk ute på promenad. Jag fotade en badstrand i vårvinterskrud. Öde men ändå inte. Där var både folk som hade picknick och folk som bara ville ta en promenad.
Det var allt för mig för denna gång. Idag vet jag inte hur många dagar det tar till nästa gång. Det beror på vad som händer runt omkring. Kanske blir det ännu en händelse som är värd att skriva om snart.
Kram alla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
