Det är inte bara att plocka och koka

Innan man kommer så långt är det ju en himla massa jobb. Först ska man planera var, sen ska man gräva och fräsa, rensa bort allt gräs och ogräs och därefter sätta sig i bilen och åka till handelsträdgården för att inhandla buskar av rätt sort. Hem igen och plantera dessa. Troligen får man ingen utdelning förrän 2:a säsongen efter plantering och då har man hunnit rensa bort sånt där otäckt som vill krypa in och etablera sig i den fina jorden. SEN kan man förhoppningsvis få plockat av några liter som man tar med sig in. Och där i köket står saftmajan och sockret som man varit och plockat ner från hyllan i affären, burit till kassan och sen hem. Men det blev några flaskor saft i år också. Men om man tänker efter vilket jobb det har varit fram till man kunna buteljera så vete f-n om det inte hade blivit både billigare och lättare att gå och handla saften på Konsum. Och egentligen - varför ska jag bry mig om att handla saft? Jag dricker ju inte ens saft. Fast det är ju himla kul att ta med sig en flaska till barnbarnen då och då. Och även sönerna får om de vill ha. Så jag fortsätter nog med detta slit nästa år igen.

Hitchcock - släng dig i väggen!

Vi är invaderade av kråkor och de ökar oroväckande fort i antal. I morse trodde maken att det regnade ute men upptäckte att det var ett helt gäng kråkor som var uppe på taket och spatserade. Den nya kupan vi byggt är klädd i plåt både på tak och väggar.
Sen är de allmänt störande och dessutom har de nu börjat hacka på vår frukt. Äpplena är inte mogna men inte bryr de sig om det. De hackar och hackar och till slut ramlar de ner från trädet. FY! Så nu har vi en som sitter under äppelträdet och vaktar. Hoppas att han kan skrämma de lite åtminstone.

Hahaha

Det finns mycket att skratta åt på tuben...

Nu har jag mammat av mig för denna gången

En gång om varje sommar försöker vi få till det med alla pojkarna och deras respektive. Björn med sambo och hund kom i onsdags. Mattias med sambo på torsdagen och David på fredag kväll. Jonas med familj kom över på lördag och eftermiddag förflöt med gemensam matlagning på altan. Alla fick vara med och skära och hacka och sen komponera sin egen måltid med kött/kyckling och grönsaker och ris som wokades för var och en. Det blev 11 olika kompositioner och alla var jättenöjda.

Poängpromenad och en kubbturnering. Sen kaffe med ugnstekt banan och glass. Senare på kvällen grillade vi och runt halv tolv påpekade Alva, 7år, att hon hem till sängen och sova. Sen blev det någon timme till för oss som var kvar innan vi alla gick och lade oss.
Vi hade en sagolik tur med vädret. Sol och hyfsat varmt så länge den var framme.
Idag åker två av tre hem till sitt igen och i morgon bitti drar Gotlandsfolket hem också. Och jag har fått min årliga dos av mamma tillgodosedd. När vi har huset fullt så här många dagar så känns det skönt när det är bara maken och jag igen. Och jag vill ner i min studio som för tillfället är barrikaderad av hundfamiljen eftersom vi har allergiker hemma och inte vill ha in hundhår i huset.
Nu ska maken bjuda alla på middag - det blir en av de två pizzeriorna vi har i samhället.
Ha't bra

One gone and one to go

Det är semestern som är naggad på. Två veckor och redan en passerad. Under denna vecka har jag varit duktig och fått in veden under tak. Staplad och fin befinner den sig nu i vedbon. 10 kubik som lastats två gånger - från parkeringen upp på släpkärra och med trädgårdstraktorn ca 50-60 meter, backa och trixa för att få den rätt, och sen lasta av och stapla. Lite kneg varje dag och till slut så är det klart. Maken hjälpte till med sista lasset och att kratta upp skräpet på parkeringen.

Midsommarhelgen var vi till Oslo. Vi tog hojen upp och det var bra väder hela helgen som tur var. Oslo är en mysig stad. Alltid massor av folk oavsett när man är där känns det som. Vi var upp till Holmenkollen där de bygger en ny hoppbacke. I februari 2011 ska VM hållas där så då ska allt vara klart. Synd att det är så dyrt i Norge annars kanske man kunde tänka sig att bo där. Men det är nog inte så lätt för oss som är äldre att få jobb. Det är ungdomarnas marknad. När man går ut och äter så är det 75% chans att det är en svensk tjej eller kille som serverar. Så några problem med att beställa fel saker blir det sällan.
I morgon ska vi ta småflickorna med till Göteborg. En liten köprunda i några klädbutiker och besök med lunch på Botaniska trädgården blir det. Sen hem och övernattning nere i bastun. Ja de ska inte sova i bastun utan i relaxrummet. Spännande värre eftersom vi befinner oss i huset 25 meter bort. Får se om vi blir väckta mitt i natten av att två små töser kommer tassande in?

In progress

Jag köpte två ramar idag och en duk. Ramarna är till affischerna jag inhandlade när jag var till Skagen för några veckor sedan. De ska hängas upp på jobbet - på ett av mina kontor - jag är ju lyckligt lottad som har två :D
På mitt andra kontor kommer jag att hänga upp tre av mina egna tavlor. De kommer nog att passa bra där. Det är tre akvareller med klippor och hav och de har aluminiumramar. Väggen de ska hänga på är blå. Så jag tror det kommer att bli bra.

Inspirationen att måla är si så där - men om jag publicerar det jag påbörjat så kanske jag kan få igång den igen :-/

När jag öppnar dörren till studion känner jag oljelukten och det är en angenäm doft. Jag är inte van vid den då jag mest använt akvarell och akryl. Dessutom är det vansinnigt skönt att måla i olja. Man kan rätta till saker som hade varit helt kört i en akvarell och ibland även i en akrylmålning. Har väl snöat in mig på ansikten men det är en rejäl utmaning att kunna få dem att likna originalet. Nu överdriver jag visserligen en del med färgerna även i denna målning men då kortet är taget en kall januaridag så är man ju rätt blek och jag tycker inte det gör något att det inte är exakt färg.
De porträtt jag målat tidigare har jag verkligen överdrivit färgskalan i och döm om min förvåning när jag var in och surfade på en sida "over there" och fick se en kvinna som också gör det. Hon målade 100 porträtt på 100 dagar. Och många av dem var helt i min smak. Kolla in henne - hon är duktig, men så lever hon på sin konst också! Det lär aldrig jag kunna göra.

Vattnet rinner ff ur kranarna

Å, det var ett tag sen jag var in här. Måste bara kommentera förra inlägget: Ja, du Björn, du har nog rätt. Helt övertygad är jag dock inte. Det är det här med minnet. Man kommer ihåg så olika saker. Jag vet saker som jag har gjort och sen hör jag någon annan säga att det var han som gjorde det. Vissa saker är man säker på till tusen% men en del saker kan man minnas fel helt enkelt. SÅ - jag ger mig. Tror jag :D

Vattnet rinner som nämnt än. Men ugnen har slutat fungera. Jag förstår inte vad det är som händer. Hur kan en 27 år gammal ugn bara ge upp andan så där. Den har ju varit helt fantastisk och det visar sig att det är ett motstånd som gett upp. Om det är mer än så vet jag inte men ugnen gav upp motståndet :( Har i dag försökt ragga upp ett på reservdelslagret hos Gaggenau men de håller reservdelar i 20 år och det här finns inte kvar. Nu har jag kastat över bollen till makens korg. Får se om han kan ragga upp något. Han har ju lite tentakler ute bland folk som kanske har något tips var man hittar ett dylikt. Annars blir det till att köpa en ny ugn.

Vårt badrum har nu fått tak över huvudet. Fönster är beställt och plåtslagarna har varit och tittat och räknat på vad det kostar att klä in kupan utvändigt med plåt (UNDERHÅLLSFRITT!).
I lördags var vi ner till Göteborg och tittade på badrumsinredningar och jag såg hur pengarna fick vingar - fy för den lede vad dyrt det är. Ja, själva porslinet är ju inte så blodigt men om man vill ha någon form av skåp så kostar det skjortan. Fastnade för det som är på fotot men priset är 27.000:-! Och då är inte kaklet inräknat. Spegel, konsol, stenskiva, blandare och handfat - 27 lakan! Nä, det blir IKEA nästa. Kaklet blev jag också förälskad i. Jag får sätta mig ner och räkna på vad det kostar. Eller ett liknande på Bauhaus;-). Jag ska ju för sjutton bara uträtta mina primära behov i badrummet - duscha med pyjamas på å sånt där (intern skämt med Syster Yster). Ja, kanske lite annat också eftersom jag planerar att sätta in någon form av avkopplingsbänk där, framför fönstret.

I Göteborg var även äldste gemensamma sonen. Han sprang Göteborgsvarvet (världens största halvmara för de som inte visste det) för första gången. Och utförde en bedrift i mina ögon. Först och främst har han inte sprungit mer än 18 km tidigare men det är tydligen inget att hänga upp sig på, enligt honom. Sen var det en värme utan dess like. Massvis stupade innan de nådde mållinjen. Dessutom har han ju astma och bara det är ett handikapp. Han sprang på 1:59:21 mao under 2 timmar. Det var bättre än ca 42 000 av de andra som ställde upp! SKITDUKTIGT! Grattis igen David! Och grattis Mattias till det nya jobbet. Och jag håller tummarna för dig i Puerto Rico där du är nu för att tävla. Även om jag inte (fast jag sett det under halva er uppväxt) förstår ett skit av det där konstiga kortspelet Magic.

Ha det gott - njut av livet!

Ska vi tro att det är klart nu?

Ja så har vi då bytt pump till en dränkbar. Så det stora åbäket som stod under huset är nu borta. Och en av de två slangarna som var i borrhålet tidigare har packats ihop och lagts till handlingarna. Man vet aldrig när man får användning för nästan hundra meter slang med en diameter på ca 4 centimeter i diameter.
Det händer väl då och då för alla husägare, antar jag.
Vi har haft vatten i kranen sen i lördags men idag drog de upp pump och slang igen och sög rent hålet. Så nu är vattnet något opakt vill jag lova. Vi vet ju av erfarenhet att det klarnar men det kan nog ta en vecka eller två. Och smaken kommer inte att fara helt OK förrän någon gång i sommar eller framåt hösten. Jag kommer ihåg förra gången vi hade problem. David hade varit i Asien under en massa månader. Han visste inte om det här med vattnet men ändå frågade han när han kom hem vad det var för konstigt med vattnet. Det smakade inte som det skulle, sa han. Och då var det nog två månader efter att det såg helt rent ut! Nu ser det nästan ut som på bilden nedan när vi spolar i kranen inne. Jag var och köpte två flaskor bubbelvatten på Konsum så vi har något att dricka om vi blir törstiga. Jag har visserligen både öl och vin hemma men man blir så konstig om man ska dricka sig otörstig på det. ;D

Fortsatt torka

Ja, du syster yster, maken var inte lika solig i humöret som bilden antyder. Han åkte till huvudstaden för att jobba i måndags och innan dess så höll han på halva dagen med att koppla in en dränkbar pump som vi ska ha istället för den historia vi har nu. Men den ligger fortfarande kvar på backen. Nu jagar han, parallellt med att han ska koncentrera sig på sin huvudsakliga näring, någon som kommer och rensar och trycker hålet. Jag har varit i Karlstad två dagar och Lars är fortfarande i Sthlm så vi är ju inte i så enormt stort behov av vatten förrän till fredag kväll. Duscha kan man ju göra på jobbet om det skulle knipa.

Jag skulle behöva städa ordentligt hemma. Dammråttorna går väl an - de kan man ju få fast med den lilla apparaten med slang. Det är värre när man vill torka golv, tvätta toalettstol etc. För att inte tala om disken. När vi är hemma och äter så torkar jag rent tallrikarna med papper innan jag ställer in dem i diskmaskinen. Vi försöker äta middag ute och lätt, lätt mat när vi är hemma för att dra ner så lite disk som möjligt :(

Men man ska inte klaga, det finns dom som har permanent vattenbrist. Som går kilometervis med kruka på huvudet för att hämta hem vatten som inte ens är riktigt rent. Vi är bortskämda i vår del av världen.

Vad gäller att jag ska ha maken även i nästa liv så blir vi väl två om den saken. Som jag nämnt tidigare så ska han ju gifta sig med en magdansös i nästa liv. Och jag har börjat tvivla på om jag vill utbilda mig till det då : )

Ingen vårflod här inte

Snarare torka :(
Vi har inget vatten. Slangarna, som normalt ligger (hänger) i borrhålet, ligger nu på gräsmattan. ca 100 meter slang med en ejektorpump i ena änden. Fy, det är jättejobbigt att vara utan vatten. Och på helgerna går det inte att nå någon som kan komma och hjälpa till. Nu försöker Lars få tag på nån som kan trycka ut all grus och sediment som samlats i borrhålet. Vi har ju haft lite problem från och till under de 27 år som gått sedan vi borrade ner till 127 meter för att få den mängd vatten borrfirman garanterade. Vi har aldrig saknat vatten även om det har varit problem med ras av småsten och sånt som satt igen ejektorn. Men nu hade vi inget vatten i hålet - det kom bara upp luft till pumpen. Så vi åker till sonetten (son nr ett) och hämtar i dunkar för att klara de mest primära behoven. Vi kan ju inte duscha och jag ska åka iväg på kurs i morgon. Hur kul är det att åka och träffa nya människor när man inte känner sig helt fräsch? Det är tur att vi har en bastu. I kväll blir de lögning på gammalt sätt. Ljummet vatten, tvål och tvättlapp. Här gäller det att spara på de dyra dropparna.

 Så här "roligt" tycker maken detta är :(

Våren är här

Och jag har snart avverkat min fjärde vecka på mitt nya jobb. Tå veckor i Ed och två veckor här hemma. Det är lite skillnad att kunna sätta sig på cykeln till kontoret/bussen. 15 minuter från det jag stänger dörren här hemma tills jag stämplar in. Fast man får plussa på med 50 min. buss var annan vecka. Men då har jag stickningen med mig eller sitter och spelar något spel på telefonen.
Det är fortfarande kallt på morgnarna så man är lite frusen om händerna och fipplar med låsvajern. Den är ju också kall och ligger i en spiral så det är lite trix att få den rätt. Måste trä den så att jag låser fast sadeln också. För jag vill inte ha det som David när han kom ut och skulle ta cykeln till skolan, då fanns det ingen sadel kvar. Lite svårt att sitta bekvämt då!
Var runt lite på olika bloggar och vill dela med mig av det som fick mig att skratta.
Kolla in http://loureeditweed.blogspot.com/. Rätt kul.
Och på Zwammels blogg som jag besöker när jag är ute och surfar hittade jag en kul liten film. Ni får en direktlänk till Youtube. Dessa små filmsnuttar brukar jag ladda ner via iTunes till telefonen och det är kul att titta på dem ibland. De är helt sjuka.
Ha det gott i vårsolen.

Och vinnaren är......

Eller rättare sagt - tavlan som kom med på utställningen är:

Ja! Alla kom med. Och hänger som på bilden - och man kan inte missa dem när man kommer in runt hörnet i konstsalongen. Jag är så himla glad! Nu tar jag mig ett glas rött och njuter.

ett eller flera av dina verk har blivit antagna

Åh, vilken spänning de kan bygga upp! Det är nästan som när man tittat på schlagerfestivalen eller nåt annat trams där de ska dra ut på resultatet så långt som möjligt.

Fick just ett mail med följande text:

Tack för att du lämnade in dina verk till Vänersborgssalongen 2010.

Juryn har nu avslutat sitt arbete och ett eller flera av dina verk har blivit antagna.

Juryn bestod av Ilona Huss Walin och Ove Thorsén. De har sammanfattat sitt arbete på följande sätt.

I två dagar har vi gemensamt granskat och arbetat med 300 inlämnade verk av totalt 107 för oss anonyma konstnärer. De inlämnade konstverken har främst bestått av målningar, grafiska blad samt ett fåtal teckningar, fotografier och skulpturer. Vi kunde konstatera att samtliga verk utgår från en västerländsk konsttradition.

I den grannlaga urvalsprocessen har vi valt de verk som vi anser bär på energi och kraft - oavsett stil och utförande.

Sammanlagt har vi antagit 82 verk tillhörande många olika bildtraditioner. I samband med hängningen av utställningen fann vi det inspirerande att skapa spännande och tankeväckande möten genom att ställa olika bildtraditioner intill varandra. Detta för att tydliggöra konstverkens inneboende kvaliteter.

På så sätt har vi byggt 2010 års upplaga av Vänersborgssalongen.  

Ilona Huss Walin        Ove Thorsén

Konsthallen arbetar på att så snabbt som möjligt få ut informationen om exakt vilket/vilka av era verk som antagits. Ej antagna verk går att avhämta på konsthallen torsdag den 25/3 kl.16-19, men det går också att vänta.

Vänersborgssalongens vernissage är lördag den 27/3 kl. 12-15.

Bandet Papa-Ray kommer att uppträda under vernissagen, ca 12.30.

Än en gång tack för din medverkan.

Så nu är det bara att vänta på att få veta vilket av de tre som får hänga till allmän beskådan. 107 konstnärer och 83 antagna verk - hur stor är procenten att mer än en tavla kommer med? Jag är jätteglad att iaf MINST en kommer med. Och vernissagen får jag ju inte bara missa i år. Förra gången, för två år sen, då jag också fick med en tavla hade vi vernissage på konstföreningen samtidigt så då gick inte dit förrän sista dagen. Hade tänkt hämta hem min tavla då men tji fick jag för det var en röd prick på den. 

I morgon vet jag förhoppningsvis mer.

Ha de´

Fridagar

Slutade min anställning i Stenungsund i tisdags. Men det är först idag man kan börja njuta av två lediga veckor innan det är dags för nästa steg i livet. Det är konstigt vad fort hjärnan ställer in sig. Jag var tvungen att köra ner till Stsnd i torsdags eftersom mina nya glasögon behövde justeras så att jag kunde både se långt och läsa med dem. Jag skulle hämta Lars på Malöga (flygplatsen i Trollhättan) kl 18. Och på vägen dit skulle jag hämta upp en kompis i Uddevalla och fika hemma hos henne i Thn innan. Nu fick jag först åka för att fixa glasögonen så det blev en resa på 9 extra mil för mig den dagen :(
Jag hade intalat mig att det skulle dröja väldigt länge innan jag satte min fot där igen. Detta hade min hjärna verkligen tagit till sig för när jag körde från motorvägen ner mot Stsnd, en väg jag har kört 5 dgr/v i 9 år, så kände jag det som att denna vägen är jag klar med. Det var en skön och samtidigt konstig känsla. Det var lite som om jag åkte där för första eller andra gången, en väg som man inte kör på så ofta.
I lördags gick vi in till samhället (30 min) och delade på en familjepizza. Det är den andra gången i år som jag äter pizza. Gott när man sprider ut tillfällena. Fast jag skulle nog kunna äta mig mätt på kålsalladen. Det är mums. 30 minuters promenad hem igen och jag har inte så stor ångest för lunchen längre.
I går var jag nere i min studio och fick äntligen till det med målningen jag har hållit på med läääänge nu. Och jag har fått tillstånd av Mia som jag målat av att lämna in den till utställningen. Vi får se om jag har turen att få med några dukar eller om jag blir refuserad. Jag vet ju att det var väldigt många som lämnade in för två år sen, även jag, och jag fick med en av tre då. Och vår ordförande i föreningen, som oftast brukar få sålt på utställningarna vi har, fick inte med någon då. Så det kan vara tufft. Helt och hållet upp till dem som är jury för året.
Nu ska jag ut och sätta mig i solen en stund sen ska jag gå ner i studion igen. När solen har lyst in där några timmar behöver jag inte sätta på fläkten. Och sen kan jag måla fram till det blir svalt igen. Då brukar det vara dags att tänka på mat osv.
Njut av vårsolen

Insnöad - å inte bara i huvudet

Under de snart 27 år vi bott här i Färgelanda har jag aldrig varit med om något liknande! Man kan ta sig ut men endast till fots och med vissa besvär. Jag har skottat och skottat för att hålla vår parkering och infart till huset ren men nu har jag gett upp. Det är liksom ingen idé längre. Och på radion har de meddelat att all plogning på de mindre vägarna är inställd tills vidare.  De har bandvagnar i beredskap om de måste ta sig fram för att undsätta folk som måste till sjukhus. 

Detta är utsikten från vårt köksfönster. Det har snöat i stort sett sen i onsdags och under de sista dagarna har det även blåst halv storm. Minus 10-12 grader och vindar mellan 10-15m/sek. Det är ingen höjdare. Men det ska bli bättre säger dem på SMHI. Fast hur mycket tröstar det när man vet att de stackarna som ska ploga här inte har någon slunga på traktorn utan bara trycker den nya snön framför sig och inte har någonstans att göra av den. Vägen är nu (i nyplogat tillstånd vill säga) inte bredare än traktorns yttermått. 

När pojkarna var små brukade de göra en tunnel i snövallen som alltid bildas nedanför vår parkering. Där är idag ett snödjup på 3,5 meter skulle jag tro. Mina solrosor, resterna av dem vill säga, sticker upp lite här och var. De står en bit nedanför backen där snön brukar smalas men nu drunknar de snart.

Jag skulle ner och måla idag hade jag tänkt mig men jag har ingen lust att gå ut för det innebär att jag måste pulsa genom lårhög snö och då skottade maken ändå gången dit ner i går eftermiddag. Men med den här blåsten så driver gångarna igen direkt.

Nog tjatat om snön. Jag ska inte skriva mer om den. Nu ska jag istället ringa mina söner och höra hur de har det i Stockholm, Visby respektive Lund. Sen ska jag sätta mig med en ny deckare och min stickning och fördriva tiden mellan matningen av vedspisen. Och jag tror jag ska trösta mig med ett glas rött också.

Ha det bra ute i landet.

Som barn på nytt

Maken var ute och skottade av snön från det lilla taket över vår "solveranda". Han fick för ett antal år sen några takstolar i massiv ek från en skola som lades ner iVänersborg och dem monterade han upp och lade tegel på. Nu var det väldigt mycket snö på just detta tak och det har vi ju hört i nyheterna hur det går med tak både här och där. Även om detta inte är platt så vill man ju vara förutseende. Det ska ju komma mer av den här vita varan. Nu skottade han ner snön från taket och det lade sig tyvärr i en två meter hög driva precis framför dörren till redskapsboden och där har jag all fågelmat. Vi får se om/när fåglarna får mer mat nu i vinter :-/

Efter uträttat arbetspass flög den lille glade pojken i maken som ville hoppa ner från taket i stället för att gå ner samma väg som han kom upp. Det var bara att ta fram kameran och föreviga. Jag vill inte stöta mig med de som har upphovsrätt till musiken så jag har lade ut filmen som privat. Detta ställde till det så att ni inte kan se den annat än om ni själva har ett youtubekonto. Men det ska förhoppningsvis vara ordnat nu för jag har tagit bort spärren så nu kan HELA världen sen den :D

Tråkigt

Att leva ett rikemansliv och inte behöva lyfta ett finger måste vara fruktansvärt tråkigt. Jag kan förstå om de tar till stimulantia för att få lite variation i tristessen. Den enda stimulantia jag har att ta till är paracetamol och hur roligt får man av det? Det hjälper inte mot tätheten i bihålorna men huvudvärken släpper lite i alla fall. Och det kan jag väl tycka är positivt och roligt - haha :( 

I vilket fall tycker jag det är fruktansvärt tråkigt just nu. Kanske man ska ta på sig och gå en lugn promenad ner till brevlådan. Det ska ju vara bra att röra lite på sig när man är förkyld och nu har de ju slutat snöa och vägen är nyplogad också. Fast jag väntar nog till det att dagens post har hunnit bäras ut. Inte för att det brukar vara så mycket i brevlådan nu för tiden när man betalar sina räkningar via e-faktura. Men kanske finns det någon tidning eller annat roligt. 

Oväder

När maken öppnade - läs knuffade upp - dörren i morse såg det ut så här:

Snön driver vilket gör att det på vissa ställen är mer än 70 cm att skotta undan för att komma fram. Lars gav sig i väg ner till Göteborg efter att ha fått fram bilen. Han kom inte så långt innan det var stopp. En lastbil som inte kom upp för backarna. Som tur var varnade Frida (vår GPS ;D) om problemet så han vände och tog gamla vägen ner till Uddevalla för att sen ta sig ut på E6.

Han måste tyvärr upp till Stockholm och jag bävar då jag hör på radion när de går ut med trafikinformation om att det är stopp både här och där. Men han är en både klok och försiktig man som dessutom håller avstånd till bilarna framför så jag ska väl inte gå och oroa mig i förväg. Jag kan ju inget göra ändå här hemifrån. Annat än att vårda mig förkylning förstås. Det är bomtätt i bihålorna samtidigt som näsan droppar. Konstigt!

Här är några andra bilder tagna genom fönstret som visar hur dagsläget är.

Tummelisa

Var nere i Göteborg i går och råkade gå på Tummelisa Garn, en helt underbar butik. Jag var ute efter garn och mönster till en kofta. I Stenungsund finns en garnbutik men där är så fullknökat med garn och annat så det är svårt att få något grepp om det. Det är som med skogen och alla träd. Dessutom är deras mönster fruktansvärt tråkiga. Hos Tummelisa var det ljust och luftigt. Vilka garner och vilka mönster. Här finns mönster från England och där kan man det här med stickning, vill jag lova.
Jag föll för en kofta i grönt och sen blev det garn till en tunika och mera garn till samma tunikamönster men i en annan färg. Och på slutet åkte ytterligare ett grönt nystan med för att sticka ett par handledsvärmare. Jag kommer att återvända till den där butiken fler gånger!

Tyvärr fick jag fel mönsterhäfte med hem för koftan men jag har skickat en fråga till innehavaren om hon kan e-posta den till mig. Annrs får jag väl åka ner igen och hämta den själv. Men då blir det nog ytterligare en påse med garn med hem är jag rädd ;-)

Äntligen!

Vad är det med vårt telenät egentligen? Nu är det andra gången på kort tid som vi varit utan kontakt med yttervärlden i nästan en vecka. Och med yttervärlden menar jag inte den som går att nå med vanlig mobiltelefon utan via den där kontakten som är kopplad till ett modem i väggen. NÄTET mao. Snart gör jag som maken säger - går och köper mig en iPhone där jag har allt i den där lilla makkapären. Då är jag ute på nätet utan att behöva ha en fast uppkoppling. Och vi kan kanske säga upp den fasta????? Nä riktigt så långt kan vi nog inte gå ännu. TYVÄRR vill jag säga med bestämdhet. För jag är rysligt trött på att den sista biten av vår lina hänger i luften och inte är nergrävd. Eftersom det sprakar och har sig så tror jag dessutom att lagningarna på luftledningen görs med vanliga kärringknutar!
Det är märkligt ändå vad fort man blivit beroende av att kunna vara ute och surfa i cyberrymden. Jag kommer ihåg när vi köpte vår första dator, en 286:a. Ingen Windows där inte. Utan DOS som man skrev ner sina kommandon i och skam den som råkade skriva "format c:" 

Detta var 1993 och vi satt uppe halva nätterna för att lära oss att ge rätt kommando för att komma vidare. Nu sitter man uppe halva nätterna för att chatta med folk på andra sidan jordklotet! En stilla undran vad man gör om 15 år? 

En massa idéer men kommer inte till skott!

Syster min tror att jag är så inne i målandet att det hindrar mig från att skriva här. Tänk så fel hon har! Jag tillbringar tyvärr mer tid framför datorn än i studion men jag tror trots allt att den tiden inte är helt bortkastad. Vill måla ansikten och har nu suttit och lekt lite i Photoshop med en del bilder jag har som ska ligga till grund för alla de där målningarna jag vill ha gjort. Har tankar på att få ihop till en egen utställning men den lär nog dröja med den takten jag har just nu :-(
Och så har jag ju lite svårt att bara börja på nya saker när jag vet att jag har projekt som ska bli färdiga. Har börjat på fyra små tavlor med en liten flicka som leker på stranden men det är bara grunden som är klar än så länge.
Det är bara att ta på sig jacka och kängor och klampa ner till studion men det är alltid något annat jag hittar på som hindrar mig. Men det ska väl vara så, antar jag. Inspirationen och lusten kan väl inte finnas där hela tiden. Det kommer ju en vår och då kanske lusten vaknar igen. Eller så vaknar den i morgon. Under väntan så kan man försöka hitta den hos andra - t.ex i Ali's Studio eller på George Lindmarks hemsida.
Ha det gott. Jag ser fram emot att få borsta undan snön från bilen i morgon bitti :( (skämt)

Nytt år nya utmaningar

Det bara 80 dagar kvar till jag börjar mitt nya jobb. Den 22 mars ska jag vända kosan norrut i stället för söderut. Idag har jag 7,5 mil till jobbet och om 80 dagar har jag den ena vecka 5 mil och den andra 2,5 km! Min anställning kommer att vara i Dals Ed men det är en samverkanstjänst med Färgelanda så jag kommer att tillbringa 50% av arbetstiden här på hemmaplan. Och nya utmaningar blir det. För jag ska jobba till största delen som planingenjör men även ha hand om de två kommunernas GIS- och kartverksamhet. Uppdatering av databaser etc. Det är så spännande. Ibland undrar jag om jag har tagit mig vatten över huvudet men direkt efter bannar jag mig själv. Jag har ju faktisk jobbat med planering innan, även om det är några år sen. Och jag har inte stuckit under stol med vad jag kan och inte kan för min nya arbetsgivare. Jag tillhör inte dem som går på och talar om att jag klarar av det och det om jag innerst inne vet att jag inte gör det.
På anställningsintervjun talade jag om som det var och det talar väl till min fördel att de gjort om tjänsten lite för att den ska passa med mina kunskaper. Inte illa för en 56-åring tycker jag.
Så nu har jag fullt upp för att hinna med en del projekt som jag vill ha klart innan jag slutar i Stenungsund. Min sista vecka där har jag semester som kommer att tillbringas i Barcelona. Det är väl nåt att se fram emot!