Har varit till veterinären för andra gången under alla år. Förra gången var det kastrering nu var det lite allvarligare och kostade lite mer (3377 sekiner + dietfoder!). Allt började strax före påsk. Hogan började kräkas. Katter gör ju det emellanåt, spyr upp lite hårbollar mm. Så vi tog inte så stor notis om det. Fixade att någon kom hit och gav honom mat och vatten när vi åkte till Gotland för att hämta Björns bohag. Men någon kattvakt hade inte behövts. Hogan åt inget, han drack däremot vatten. Vi vet ju sen tidigare att det brukar ätas mer ute än inne under denna årstid men lite torrfoder brukar också slinka ner. Fast nu hade han inte ätit något från torsdag kväll till söndag kväll verkade det som. När vi kom hem var han inte så väldigt pigg som han brukar vara och han kräktes en hel del. Så fort han ätit så kräktes han. Vi slutade upp med torrfodret och gav honom a-fil och yoghurt i stället men kräkningarna upphörde inte. På fredag fick jag ett mail till jobbet med en uschbild, gult kräks på köksgolvet. Jag ringde till veterinären som sa att det kunde vara allt från slemhinnorna till levern eller njurarna. På honom lät det som om vi inte skulle ha någon katt att komma hem till om några dagar.
Helgen kom och gick men Hogan blev inte bättre varför vi åkte till djurkliniken med honom på måndagen. Där behöll de honom under dagen. Gav honom dropp, b-vitamin, medel mot kräkningar och röntgade honom och upptäckte att det satt något långt ner i tjocktarmen. Så vi fick hem honom igen på kvällen med kanylen från droppet kvar i frambenet och förhållningsorder att inte släppa ut honom under natten. Och det är inte lätt! Att hålla vår katt inne är som att försöka hindra räven från att jaga höns. Lite jobbigt med andra ord. Vi gjorde vad vi kunde men maken vaknade vid fyratiden och gick ner till katten som nästan hade lyckats få bort kanylen och bestämt sig för att ta sig ut trots att det stod en tung plastlåda i vägen framför kattluckan (som var låst). Kanylen togs bort och Hogan släpptes ut. Men han kom snart in igen. Och nu går vi och väntar på att han ska bli som sitt gamla jag igen. Det tar nog lite tid och vi vet ju inte om han har fått ut det som syntes på röntgen. Men vi gav honom lite parafinolja och det ska ju fungera som ricinolja på människor och hjälpa till för att få fart på systemet. Nu äter och dricker han ju igen och det är väl ett bra tecken.
Den som lever får se.