Ska bara..., som Alfons sa

Varför styrs vi av alla måsten? Jag måste jobba för mitt uppehälle - vilket iofs i stort sett alla andra också måste - men jag skulle hellre stanna hemma nån dag emellanåt för att låta kreativiteten flyta. Om jag inte jobbar får jag ju inte in några pengar. Och pengar behöver man ha. Först och främst för att överleva rent kroppsligt - inga pengar ingen mat - men min hobby kostar ju lite också, jag går ju på lite kurser då och då. Kurser är inte gratis! Fast jag måste ju ärligt säga att jag haft tur med mig och fått sålt lite av mina alster och denna (lilla men ack så roliga) inkomst går ju som ett bidrag till material och kurser. Just nu är det en kurs i olja som lockar fram inspiration. Jag kan visserligen inte måla med olja hemma då maken är lite allergisk mot den lukt som blir av lösningsmedel mm men man kan ju nyttja akrylen på samma sätt. Så nu längtar jag efter lite ledig tid men:

• först måste jag handla - magen måste ju ha sitt, som sagt
• sen måste jag tvätta - ingen blir ju glad av att se mig gå som en kejsare utan kläder
• sen måste jag nog ta lite av den lediga tiden till att röra på mig - det räcker inte att gå fram och tillbaka när man borstar tänderna, man behöver lite mer motion för att kroppen skall må bra. Fast å andra sidan blir man ju hungrig när man motionerat och måste äta innan man kan göra nåt annat - usch vad lite tid det blir över!!

Är man förresten lyckligare om man kan ägna sig åt sin hobby på heltid? Då har man ju inget att se fram emot på sin fritid, hur lite man än har av den. Eller tänker jag fel?